Att övervinna motgångarna - Linda

Jag har alltid njutit av att träna. Träningen har aldrig vart ett måste för mig, ett måste för att gå ner i vikt, eller ett måste för att vara hälsosam. Jag har alltid tränat för att jag har tyckt att det har varit så jäkla skoj. En belöning. Dessutom tycker jag att man blir så mycket piggare och gladare av att träna, alla endorfiner kickar igång.

Men nu, i vecka 36, kan jag inte påstå att jag njuter av att träna. För det första är träningen ganska så begränsad, jag kan inte längre göra det som jag tycker är allra roligast. Men det är okej, det finns bra alternativ. Det värsta är istället att magen drar ihop sig, så fort jag går några steg eller anstränger mig i någon form av styrketräning. Även om det begränsar mig en hel del, det är nämligen inte det lättaste att gå snabbt, eller lyfta, när hela magen drar ihop sig till en sten, så försöker jag tänka bort det. Så länge det inte gör ont eller känns alldeles för obehagligt så är det ingen fara.

Slutligen är det ju det här med tröttheten. Att man kan vara så trött… Att efter en hel dag på jobb och lite pendlande med tåg, försöka hitta energi till att träna, ja det är minsann som att leta efter vatten i Sahara. Det min kropp ungefär känner att den orkar är att sträcka sig efter fjärrkontrollen och byta kanal.

Men, även om jag inte njuter av träningen, så njuter jag så jäkla mycket efter ett pass. När jag trotsar allt som försöker hindra mig att träna. Tänker bort tröttheten, de kroppsliga motsättningarna och alla hjärnspöken och genomför ett pass, ja då känner jag mig så duktig och jag kan verkligen njuta av att jag faktiskt ändå tränade.

Vad jag nu måste bli lite bättre på är att inte ge mig själv dåligt samvete. Förr tränade jag 5-8 pass i veckan. Nu blir det cirka 3-4 pass. Jag kan då känna att jag ger mig själv dåligt samvete de dagar jag faktiskt inte orkar trotsa min trötthet eller kroppen verkligen säger ifrån, och istället mår lite dåligt över att jag inte tog tag i mig själv och tränade. Men, som sagt, här måste jag rannsaka mig själv. Det är okej att ha vilodagar.

Så i fredags hoppade jag allt vad träning innebär, i lördags blev det en lugn lång promenad och igår då trotsade jag tröttheten och tog en lång promenad, i en härlig solnedgång, vilket gav mig energi att genomföra ett styrkepass därefter. Fokuserade på armar och axlar då benen hade fått jobba en del under promenaderna.