onsdag 5 mars 2014

Bra att veta när man slutar amma - Linnéa

När Måns var 3,5 månad visade han ett enormt matintresse och med BVCs godkännande så började vi med smakportioner redan då. Sen dess har vi provat allt möjligt – ärtor, majs, potatis, morot, palsternacka, sötpotatis, spagetti och köttfärssås, torsk, kyckling, pasta med ost och skinksås, rödspetta, lax osv och killen äter ALLT! De enda han har gjort en skeptisk grimas åt var palsternackan, så den har vi skippat sen dess. Han är nu 5 månader och vi har provat burkmat 4 mån, 5 mån och 6 mån och jag har även gjort en hel del egen mat.

Till en början ersatte jag ingen amning utan matade på som vanligt och gav bara någon enstaka sked utav maten. Men för ett par veckor sen började jag trappa ner amningen och i dagsläget ammar jag endast 3 gånger/dygn. Måns matschema ser exakt likadant ut varje dag, så gott som:

Frukost: Gröt
Mellis: Amma
Lunch: Mat
Mellis: Amma
Middag: Mat
Kvällsmål: Ersättning

Natten: Ett amningstillfälle

Något jag märkt sen jag trappade ner är att ett hemskt illamående smyger sig på då och då, framför allt på kvällarna men det kommer och går lite som det vill även under dagtid. Då kvällarna blev ohållbara och min träning påverkades på dagtid (blev yr och kallsvettig) så tog jag kontakt med en läkare som berättade detta:

Hormonera i kroppen sätts i obalans när en förändrig som tex sluta amma sker, detta kan göra att man känner illamående. Det i sin tur – har i mitt fall – gjort att min aptit minskat och min kost varit alldeles för dålig som då lett till att jag känt mig yr under träningen.

Så mitt tips till alla er som så småningom ska sluta amma: Ät ordentligt!
Jag är mycket mer noga med att äta ordentligt nu och har de senaste dagarna mått mycket bättre. Frukost, lunch och middag räcker inte (i alla fall inte för mig) utan minst två mellanmål behövs också, även om det bara innebär en frukt. 
Något jag skulle kunna tänkta lite mer på är VAD jag stoppar i mig, då det onyttiga ofta är det som lockar mest.

Med detta sagt ska jag nu äta upp min semla, såhär på fettisdagen och allt.



Har jag sagt att jag är AIKare föresten? Jag vill gärna att även Måns ska hålla på AIK när han blir stor, men vi bor ju i Malmö så oddsen ligger inte på min sida tyvärr. Tänk att min pojke låg i magen på denna bild. Tänk vad fantastisk kroppen är som klarar av att bära ett barn i 9 månader för att sen återgå till det normala (med lite hjälp såklart).

/Linnéa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar