Träningsvärk! - Linnéa

Jag hade nästan glömt känslan av träningsvärk, så länge sen är det. Men oj vad underbart det känns att ha chockat kroppen och vara igång igen!

Torsdagens träningspass med Dan innebar övningar som jag kände igen sedan tidigare, övningar som jag har gjort under individuella PT-timmar med honom.

Jag älskar att lämna ett träningspass med känslan av utmattning - jag vill att benen ska kännas som spagetti och armarna ska knappt gå att lyfta, då är jag nöjd! Mountain climbers och burpees är 2 övningar som har tendens att få fram den känslan, därför är också båda med på min topp-5 lista av favoritövningar. Under själva träningen vill jag oftast att tiden ska gå snabbare och jag längtar efter att ha tränat klart, jag söker gärna anledningar till att få ta en paus men jag avskyr när någon ser mig ”ge upp”. Därför är gruppträning och en PT alldeles utmärkt för min del, det får mig att fortsätta till sista sekund, jag blir pushad bara genom att veta att någon tittar på mig när jag tränar. Att gå ut och springa ensam i skogen eller mötas av ett tomt gym är alltså inte alls bra för mig!

Så till alla er som fungerar som jag, till alla er som gillar utmaning och tävling - jag rekommenderar verkligen någon form av PT-träning. Dels är det otroligt givande och man lär sig väldigt mycket, men det finns inte heller någon anledning att sluta, man kör stenhårt genom hela timmen och är otroligt nöjd med sig själv när det väl är över. Jag längtar redan till på tisdag då nästa pass är.

Nu blir det en promenad med barnvagnen. Jag skulle kalla det ett helt okej träningspass nu när snön ligger på backen och hjulen fastnar i snöslasket. Man tar liksom i för kung och fosterland för att komma framåt men skorna glider på marken så man kommer i stort sett ingenstans. Trevlig helg gott folk!